När vi ändå höll på och rev bort junk från väggen i salongen i jakt på den perfekta tapeten, passade vi även på att riva bort stuckaturen som osmickrande effektivt gömde kakelugnen med sin grova och dammsamlande yta. Istället ska vi istället låta tapeten gå ända in emot kakelugnen och ge den en ram som framhäver den.
Första biten är borta och redan känner vi hur kakelugnen börjar andas igen.
Dammet älskar denna yta lika mycket som vi inte gör det.
Med en huggmejsel gick Jenny loss på putsen som osmickrande buktade ut från väggen.
Till slut fick vi se kakelugnen inramad av fria väggar. Nästa steg är att montera lumppapp och tapetsera. Förutsatt att vi hittar rätt tapet vill säga.