Färgen är borta. Länge leve färgen!
Trots långa dagar på våra dagjobb i veckorna, besök på Tom Tits med barnen och andra åtaganden på helgerna, har vi med hjälp av Jennys far nu äntligen skrapat färdigt fasaden på husets framsida. Nu kvarstår målning och montering av foder innan vi kan slänga in handduken för vintern gällande fasadarbete.
Utan munskydd får man en extra måltid medan man skrapar.
Sista rosa färgen som ryker. På en skala 1-10 hur skönt det känns, landar vi någonstans runt 42.
I snickarboden penslas samtidigt ny färg på fönsterbåren vars fönster Pers knä bestämde sig för att utforska på alltför nära håll. Skadan är reparerad med bravur av Jenny.
Under tiden frodas trädgården i värmen och lockar till vila och sötsaker. En vacker söndagseftermiddag som denna spenderades därför på en filt tillsammans med tidningar, choklad och lite saft. Efter allt färgskrapande kändes det helt rätt.
