Luktärtan

Igår iklädde sig Per sin klätterutrustning och begav sig upp på taket för att kunna skrapa bort färgen från sidorna av husets frontespis. Det var med hjärtat i halsgropen jag såg honom klänga runt där uppe och till på köpet började det regna, men allt slutade lyckligt och väl. 

 

Sedan följde grundmålning av hela den kvarvarande delen av fasaden som vetter mot vägen - en sjuhelsikes vägg om jag får säga det själv. Vi orkade inte måla klart allt igår, utan fortsatte nu på förmiddagen. När vi väl var färdiga kändes det i ryggen och vi var ohyggligt trötta - men nöjda. Nu längtar vi till helgen när grundmålningen blivit ordentligt torr så vi kan stryka på första lagret outspädd färg. Säga vad man vill om grundmålning, men så värst skoj är det inte. Det kladdar och droppar - och när man är klar syns det knappt någon skillnad!

 

Min käre far har varit oss behjälplig de senaste dagarna och har gjort en heroisk insats med de gråmålade detaljerna. Nu längtar vi så tills vi är färdiga och får se hur Luktärtan tar sig ut i sin helhet med den vita och grå fasaden!