Luktärtan

När vi rensade ur vindsutrymmet i bageriutbyggnaden inför att det skulle isoleras med iCell första sommaren vi bodde här, hittade vi en torr rulle med tjärad papp, några knyppelpinnar, trasiga delar till en oljelampa, ett vedträ och så en lång rundstav med en metallpinne i ena änden och en stor trådspole i den andra. Papprullen står fortfarande och väntar på att bli slängd, knyppelpinnarna lades som en installation på asken med spetsband Jenny fått av sin moster, de trasiga delarna till oljelampan har vi lagt i en låda då vi inte haft hjärta att slänga dem (husets historia och allt det där) och vedträdet värmde gott en kall dag.

Rundstaven med de udda tillskotten i ändarna hamnade dock i "vad skjutton är det där för något"-högen. Så sent som för någon månad sedan slog det mig vad det kunde vara. En rullgardin!

Jag fick justera den något för att den skulle passa i sovrummet, men funktionen är klockren. I överkant av sovrummet sitter det långa utstickande pinnar som böjer sig uppåt i ändarna. Utmärkt att lägga en gardinstång på. Det går även utmärkt att lägga denna rullgardin på dessa pinnar. Med en ny duk och nytt snöre går det att hissa denna gardin upp och ned. Tack vare de långa pinnarna, rullar gardinen ut mot kanten av den när den hissas upp och kommer därmed en liten bit bort från fönstret och släpper in mer ljus trots att gardinen inte är fullt uppdragen. När den sänks ned, rullar den in och lägger sig platt mot fönstret och sluter därmed effektivt tätt mot fönstret och håller allt ljus borta. Kanhända att vi byter mot något mindre mörkläggande tyg någon gång för att kunna måla på det och få en ännu vackrare rullgardin, men funktionen är närmast perfekt i nuläget.