Luktärtan

Det gamla huset ska få ett varmt bad och nya kläder.

Striptease

Publicerad 2018-03-08 07:42:00 i Före & Efter, Pärlspont, Tak, Väggar,

Massonit. Uppenbarligen något som en gång i tiden betraktades som modernt och lyxigt. Därefter uppfanns gipsskivor. Båda skivmaterialen har använts flitigt i vårt hus för att täcka för och släta ut och täcka över allt som vi nu uppfattar som vackert. Tak, väggar och spegeldörrar. Bit för bit har vi avlägsnat skivorna och undersökt vad som finns bakom och blir lika förvånade varje gång över varför det täcktes över. Den här gången har vi befriat övre hallen från gammal massonit.
Först ut denna vägg:
Det ser lovande ut.
När vi kom till andra sidan dörren, slog vi i det väggfasta skåp som byggdes någon gång innan klä-in-allt-i-massonit-tiden. Då det varit lite malplacerat och i vägen, valde vi att ta bort det. Förutom att det öppnade upp rummet, avslöjades rummets tidigare färgsättning, utseende på tak och golvlister och därmed väckte det ett begär att återställa rummet ytterligare.
Första steget av att tömma skåpet som använts som bokhylla.
Fram med kofoten och bort med hyllplanen.
Bakom massoniten som täckte skåpet fanns bevis på att det stått där ett tag.
När alla delar var borta, kunde vi granska de arkeologiska fynden.
En golvsockel i en brun nyans.
Resterna av en imponerande taklist. Den nyare taklisten känns verkligen klen i jämförelse. Vi ser även spåren ett intakt pärlspontstak. Uppenbarligen kan vi inte sluta riva här.
Ni förstår säkert var detta är på väg...
 
Jepp. Så är det.
Det är onekligen en tillfredsställande känsla att rycka bort skivorna.
Vartefter de "moderna" massonitskivornas försvinner, ökar känslan av frihet.
Till slut kom vi fram till en skarv där punchverandan tar vid och pärlsponten slutar tvärt.
Vi tar en paus och funderar hur vi ska gå vidare.
 

Om

Min profilbild

Luktärtan

Huset härstammar från 1895, men enligt dokument kan det vara mycket äldre än så. Vid en något oklar tidpunkt byggdes huset ut med en stor murad bageriugn och Bagar-Hulda och hennes bror drev ett bageri fram till 1960-talet. När Hulda gick bort i början av 1980-talet tog kommunen över huset då hon saknade arvingar. Den stora marken styckades av och huset såldes. Kommunalt vatten och avlopp installerades och huset målades rosa (!!!). Jenny och Per har bestämt sig för att med små enkla förändringar göra om det till den praktfulla villa det förtjänar att vara.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela